Att läsa utan att reflektera är som att äta utan matsmältning. - Edmund Burke
Jag valde att analysera personskildring av
huvudpersonen i tre olika verk av Astrid Lindgren. Böckerna är Mio, min Mio, Allrakäraste syster och Visst är Lotta en glad unge. För Astrid
Lindgren är typiskt att hon skildrar personernas utseende eller egenskaper
väldigt lite. Däremot får man veta ett och annat via en berättarröst som är
antingen huvudpersonen själv (Mio, Allrakäraste syster) eller en utomstående berättare
(Lotta). Lotta-boken är ett undantag för att hela boken handlar om Lottas
egenskaper, alltså om Lotta är en glad unge eller inte.
Jag utgår i analysen från Maria Nikolajevas
(2000) kategorisering gällande personskildring. Hon talar i boken om bilderböcker
där vanligast är yttre och psykologisk beskrivning. Hon menar att yttre
skildring kan förekomma både i ord och bild men psykologisk mest i ord. Enligt
henne behövs det en berättare till sådan här beskrivning. Karakteriseringen kan
även ske genom handlingar. Då måste läsaren kunna tolka och läsa mellan
raderna. Dessutom kan man hitta karakterisering i dialog och någon gång går man
in i en persons tankar och känslor i en berättelse. Ordens och bildernas
relation kan variera ganska mycket men kort sagt kan de komplettera varandra,
innehålla samma information (redundans) eller vara motstridiga. Andra former av
beskrivning som kan finnas i barnböcker är visuell paralips (utelämnande av
information för att läsaren ska få tolka själv), externt och internt tal,
bildens placering (förhållande mellan olika rum, personer eller föremål) samt
zoom (visas personen på avstånd eller i närbild).
Både ord och bild har sina begränsningar i beskrivningen. Bilden kan inte namnge eller visa viss konkret fakta såsom ålder och kön även om vissa kulturella tecken kan visas, relationer mellan människor eller abstrakta egenskaper (god-elak, flitig-lat). Orden har också sina begränsningar och här kan bilderna ofta ”hjälpa till” med beskrivningen: färg, form, djurart osv. Berättarperspektiv har ofta en stor betydelse för personskildringen. Enligt Nikolajeva (2000) kan man skilja på perceptionsvinkel och konceptionsvinkel, alltså med vems ögon berättelsen berättas och om det finns någon speciellt livs- eller världsåskådning. Berättarens närvaro syns genom miljöbeskrivning, personbeskrivning, summering av händelser och kommentarer till händelser eller personens beteende.
De tre berättelserna som jag valde är
ganska olika men de har också många likheter i berättartekniken och beskrivningar.
För Astrid Lindgren är det typiskt att huvudpersonen ett barn. I alla de här
berättelserna handlar det dessutom om ett barn som inte känner sig helt vanlig
eller har problem med sitt liv. Bosse i Mio min Mio har ingen bra eller
ordentlig familj eller många kompisar, Barbro i Allrakäraste syster känner sig
utanförskap i familjen och har en hemlig tvillingsyster och Lotte känner sig
att vara för liten och hamnar på grund av sitt temperament i olika äventyr. Förutom
de här ensamma barnen har Mio, min Mio och Allrakäraste syster likheter i sina
fantasivärldar. Där finns de goda och sedan de onda eller elaka i den hemska
skogen utanför.
Läs mera om personerna och se filmerna på deras egna sidor. Filmerna är gjorda med hjälp av appen Morfo på ipad, ett sätt att analysera personligheter även med eleverna.
Läs mera om personerna och se filmerna på deras egna sidor. Filmerna är gjorda med hjälp av appen Morfo på ipad, ett sätt att analysera personligheter även med eleverna.
